En veckas avslut

Trots det faktum att jag inte längre är miljonär sen vi lämnade Indonesien känns det som en befrielse att vara tillbaka i Malaysia. Nackdelen med att resa runt och se nya vackra platser är att man blir så otroligt besviken när något inte lever upp till ens förväntningar. Och det gjorde inte Indonesien. Vissa delar av Bali var undantag och otroligt vackra, såsom där Gule bor och vi spenderade vår första vecka. Men överlag gillar jag inte resten. Det är smutsigt, luktar hemskt och människorna är de värsta jag någonsin upplevt. Det går inte att lita på någon och allt för ofta blev vi smålurade.

Men allt var inte dåligt! Jag fick uppleva fantastiska snorklingar och ha det oförskämt bra med soliga dagar och härliga bad.

Nu har min och Louise vecka av hemresa börjat och imorgon lämnar vi Kuala Lumpur för Melaka. Där stannar vi ett par dagar för att slutligen flyga mot Sverige från Singapore.

Tre månader av hippieliv är snart slut och även om det varit bland det roligaste jag gjort ska det bli väldigt skönt att komma hem. Uppsats, kandidatexamen och lägenhet väntar runt årsskiftet.

BALI

De sista dagarna på den australienska guldkusten var trevliga och i mitt tycke är Brisbane inte alls tråkigt. Snarare är det en väldigt fin och gemytlig stad.

Floden som rinner genom Brisbane går inte att bada i och om jag förstår det rätt så går det inte heller att bada i havet på grund av maneter. Det här har de löst genom att göra ett lummigt område mitt i stan längst floden, kallat South Bank. Förutom gröna alléer och vackra blommor finns där en lagun och en badsandstrand. Allt väldigt fake, med klorvatten, men väldigt uppskattat. Och fint!

Vi gjorde ett par utflykter. Vi besökte bland annat IKEA, åt lite köttbullar, drack lingonsaft och blev uppläxade av en svensk pastor. En dag åkte vi till en koalapark där vi fick klappa får, mata kängurur och hålla i koalor. Koalorna var precis så mjuka och gosiga som de ser ut att vara. Det var inte lätt att lämna tillbaka den, jag hade helst sprungit där ifrån och tagit med den hem.

Nu har vi äntligen kommit till Bali! Vi bor hemma hos Gule och när vi först kom hit i torsdagsnatt fick vi en chock. Gule bor i ett mansion. Det är en stor villa med fin trädgård och härlig pool, och bäst av allt, utsikt över typ hela Bali (åtminstone halva). Efter en månad på hostel känns det väldigt, väldigt lyxigt. Men så väldigt, väldigt bra.

Igår började vi surfa! Det är grymt roligt men så svårt. Än så länge kommer jag upp på knä när jag åker på vågen men inte upp på benen. När jag lämnar Indonesien ska jag dock ha stått på benen på en bräda och surfat en våg minst en gång i alla fall. Jag slog dock knäet vid surfningen igår så jag får nog vänta ett par dagar innan jag kan ge mig ut igen. Typisk mig att komma hem haltandes, ibland vet jag inte hur jag lyckas.

Lite guldkust

Australienvistelsen börjat lida mot sitt slut. På torsdag åker vi vidare till Bali för en månad i Indonesien. Vi försöker verkligen njuta av våra sista dagar här men både jag och Malin kan inte låta bli att längta. Billigt leverne, inga hostels och bäst av allt, Gule, Louise och Iss. Alla samlade och tillsammans.

Hur som helst, tillbaka till Aussie-land! Vi gjorde en vecka i Byron Bay efter Sydney. Byron är oerhört vackert och regnskogarna runtomkring är otroliga. Läskigt spännande och så väldigt olika från våra skandinaviska skogar.

En dag tog vi en dagstur tillbaka till 70-talet och besökte den lilla hippiestaden Nimbin, där olagliga svampar, kakor och gräs frodas i gatuhörnen. Själva Nimbin är inte så mycket att se efter att man flanerat den färgglada gågatan men naturen runt Nimbin är så vacker att det är svårt att ta in. 70-tals bussen körde oss genom bergen med Bob Dylan i högtalarna. Då och då stannade vi och fick utforska markerna. Vid ett stopp promenerade vi genom regnskogen till ett vattenfall där de som varit kloka nog att ta med badkläder kunde bada. Det var väldigt fint!

Vi fick också äntligen se valar i Byron. Helt fantastiskt! Jag var på väg att ge upp om att få se dem. Varje dag kom någon från rummet hem och hade sett val efter val och hur mycket vi än stod vid utsiktspunkten fick vi inte se några. Till näst sista dagen då vi gick upp i bergen genom regnskogen upp till fyren. Och där stod vi och tittade knölvalarna slängde sig i vattnet. På vägen hem stötte vi på en överkörd pytonorm och jag måste medge att jag drog en lättnadens suck över att den inte var vid liv. Killarna vi delade rum med hittade alla möjliga ormar i levande form. Jag älskar djur men de där inte min grej.

Efter en vecka i Byron drog vi vidare till Surfers Paradise. Alla vi mött på vägen pratade gott om Byron och menade att Surfers inte alls var lika bra. Jag och Malin borde ha förstått att vi skulle tycka annat eftersom vi inte har något annat gemensamt med alla hormonstinna weed-rökande ungdomar vi stötte på i Byron. Surfers gjorde oss i alla fall inte besvikna, snarare tvärtom. Vi bodde också på det bästa hostel hittills, vilket förmodligen bidrog rejält till vår positiva vistelse i staden.

Våra fyra dagar i Surfers Paradise gick alldeles för snabbt och vädret har varit underbart den senaste veckan. Brännan börjar nu ta sig!

Idag kom vi fram till Brisbane. Än så länge har jag inte fått så mycket intryck av staden. Folk säger att det inte finns så mycket att göra här, men vi får se! Det finns i alla fall en IKEA och en köttbulle eller två skulle inte sitta fel…Eller lantchips.

Om jag kunde så skulle jag teleportera mig hem till middagsbordet ikväll och fira pappas 60-års dag. Men det lär ju inte hända så vi har planerat att ta en öl med några irländare istället.

Snipp snapp snut så var tiden i Sydney slut

Väskan är återigen packad. Imorgon flyger vi vidare till Byron Bay. Det har varit en härlig vårvecka i Sydney och en dag hoppas jag på att återvända hit. För lite mer än en vecka. Och med betydligt mycket mer pengar i plånboken.

Detta bildspel kräver JavaScript.

My Hostel – My Rules

Engelskan med sängen mittemot ska på bröllop i sommar, det är nämligen hennes syster som ska gifta sig. Hon hoppas självklart på att bli tärna och ringen systern fått av nya fästmannen var helt ”brilliant!”. Det här fick jag veta kl 07.00 en morgon när jag väcktes ur min sömn av en telefon och efterföljande samtal med hela familjen till britten mittemot. Inatt väcktes jag också upp av denna britt och hennes nya kompis, vår allas nya rumskamrat och även hon britt, när de kom instaplandes rejält förfriskade. Så mitt i natten fick jag och Malin ofrivilligt ta del av högljudd nattsuddsprat om  ”Jamie” som var bartender och så himla söt och gullig. Ja, så var det den där afrikanska killen också som hade raggat på dem.

Nattens sömlöshet och medföljande irritation fick mig att vilja öppna ett eget hostel. Inte alls för att jag tycker det verkar spännande eller roligt utan enbart för att rädda andra backpackers från skithostels. Här kommer några av de viktigaste grundpelarna till det nya hostelet:
1. Det ska ha världens mysigaste sällskapsrum (inte som det här, ett 2kvm stort ”kök”).
2. Abra WiFi.
3. Nolltolerans på spyor (det tog mig 2 dagars sniffande att äntligen hitta den jävla spyan som satt gömd på sängstommen).
4. Sänglampor.
5. Mental- och mognadstest innan nyckel utges.

Jag är helt säker på att det här kommer bli en dundersuccé.

Mitt bästa vintage-fynd!

Jag köpte den här väskan i en vintage-butik i Surrey Hills igår och jag älskar den. Mamma, vad tycker du?

Mitt nya bästa fynd!

Så var det gjort

Efter ett litet pepptalk vid åtta-tiden imorse fick Louise med mig ner till stranden för en joggingtur. Jag känner mig nu som en riktigt Bondi-bo, ja bortsett från att jag inte sprang på stranden i stringbikini eller speedos. Men, jag badade till och med i de iskalla vågorna! Kändes ungefär som att bada i maj månad i Sverige.

Ny kontinent!

Alla våra fördomar besannades när vi landade i Perth tidigt i lördags morse (efter alldeles för mycket säkerhetskontroll). Akrubahattar, bred bräkande aussie-dialekt, countrymusik och känguruvägskyltar. Trots detta kändes det efter en månad i Asien lite som att komma hem på något konstigt sätt.

Hur som helst, vi stötte på ett par roliga och pratglada Perth-bor och vi kan nu med stor generalisering säga att alla Perth:are är lantisar. Fast på ett väldigt härligt latisvis förstås.

I Sydney är däremot ingenting lantis men jag tror att vi äntligen börjat få lite småkoll på den här staden nu. Efter en första natt hos Louise i Bondi försökte vi oss på att bo i city men tryggheten i förorten fick oss att flytta tillbaka. Vi bodde två nätter i ett 18-bäddars dorm mitt i centrala Sydney vilket innebar ständigt spring i dörren, nattklubbsdunk och sirener nätterna långa. Alltså, ingen sömn.

Sydney är otroligt vackert och färjeturerna mellan stadsdelarna är både smarta och trevliga. Vi var för en gångs skull rätt kloka och köpte pendlingskort så nu åker vi runt Sydney överallt så mycket vi orkar.

Förutom de klassiska turistupplevelserna som operahuset och harbour bridge har vi gjort en heldag på Sydney Zoo. Det är synd att djuren förmodligen inte förstår vilken vacker vy de stirrar på dagarna i ända för parken ligger väldigt fint på en kulle med utsikt över vattnet och Sydney. Men vi förstod i alla fall, och vi njöt!

Tack vare Louise som har en utbytestermin här har vi också fått se platser vi annars inte skulle. Idag har hon visat oss Sydney universitet, gamla pampiga byggnader och fina parker. Under kvällen har hon tagit oss till små mysiga barer där vi ätit mini-tacos och druckit goda drinkar.

Det är så mycket vi vill göra här i Sydney så vi stannar nog här i en vecka till innan vi åker mot Gold Coast och avslutar i Brisbane för att flyga till Bali. Vi hoppas på att vi överlever kylan här bara, efter en månad i Asien-värme känns denna 23-gradiga vårvärmen som ett skämt. Vi klär oss i de varmaste kläder vi har på kvällarna och ändå fryser vi. Idag är det första dagen det känts rätt behagligt, så vi startade den med två timmar på stranden. Men bada är inte ens att tala om.

I Australien finna sju av världens tretton farligaste ormar. Det tänker jag på ibland när jag ska sova. Det ska jag dock inte göra nu för jag måste tydligen vara pigg och fräsch när Louise ska tvinga mig följa med och jogga på stranden kl sju imorgon bitti. Hjälp mig, någon.

Godnatt!

Hett och härligt men väldigt farligt

Igår var den bästa och sämsta dagen hittills. Vi hade en underbar dag då vi tog taxibåt till en liten öde grannö. Stranden var finare än någonsin, vattnet så klart och turkost och fiskar i alla möjliga färger och former. Allt var så vackert igår att det nästan inte gick att tro på.

Det här med att snorkla är också riktigt roligt även om jag inte vågar mig så långt ut som de andra än. Men det ska nog kunna ordnas också. Vi såg allt från meterstora fiskar till små färgglada till någon sorts avlång smal nålfisk.

Väl hemma stötte vi på en varan vid lunchbordet. Jag fick skrika på Fazly några gånger när den kom för nära mina fötter så han fick skrämma bort den.

Häromdagen såg vi också en jättesköldpadda som kom upp på stranden, det har jag visst glömt att berätta. Ascool var den, gigantisk!

Sen kom den dåliga delen av dagen. Jag fick solsting och låg i 40 graders feber i natt och mår fortfarande inte topp. Nästa utflykt blir det litervis med vatten och skugga.

Malin och Alexandra njuter av fantastisk strand

Lite obehagligt lunchsällskap

Ölivet

Livet på ön fortskrider och vi har kommit in i vår egna lilla lunk. Vi sover för länge, rankar matställen, växlar stränder och spelar Yatzy. Vi har fått två ny vänner också. Hotellets husdjur, apan, och Svenskan Alexandra. Apan är dock lite labil tror jag. Ena dagen är hon jättekelig andra skriker hon mest. Hon gillar att skrämma Iss (Malins kille) vilket i och för sig är väldigt roligt. Hon gömmer sig under terrassen och hoppar fram och drar honom i benet när han går förbi. Alexandra är inte så labil utan bara väldigt trevlig! Idag har hon flyttat över till vårt hotell så nu får jag äntligen en lekkamrat när Malin och Iss vill ha egentid.

Imorgon har Iss sin lediga dag och ska ta oss ut och snorkla och vi ska få se någon sötvattenskälla på ön. Det ska tydligen vara ett väldigt fint vattenfall där. Och vi ska åka båt, vilket gör mig väldigt glad!